Mamma, kan du se?

Mamma, kan du se?
Jag är glad, jag har aldrig mått bättre på typ sådär snart ett år. Skolan går ju bra, jag börjar komma
på fötterna igen. Jag har hittat kärleken igen. Jag önskar bara att du fick träffa henne. Du skulle ha
gillat henne. Det lovar jag. Kan inte fatta att du faktiskt är borta men mitt huvud har börjat förstå det
nu.. Eller ja det börjar komma så smått.. Jag pratar ju om dig precis som om du fortfarande vore kvar
i livet. Precis som om du bara har rest bort. Iaf, så ligger det till nu orkar nog inte skriva mer heller tror
jag faktiskt.. rätt jobbigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0