Poesi ifrån hjärtat.

If tomorrow never comes
Will he know how much I loved him.
Did I try in every way to show him every day
That he's my only one
And if my time on earth were through
And he must face this world without me
Is the love I gave him in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never
comes
(
gjorde om texten, ska egentligen vara she och her)


Här får du poesi ifrån mig som jag aldrig kommer ge.
Dina ögon skimrar som få.När allt är grått färgar du upp himlen så
till rosa,vit och blått.Det var blåt en tanke
att jag skulle känna såhär. Men mot dig är jag trogen,
gud du gör mig så kär. Även om du
inte ser, även om du inte hör.Så är du en
börda sänd ifrån ovan. Du är allt man kan
önska sig, du är solen på himlen. Du är vattnet i havet.
Du är sanden mellan mina tår där jag går.
När du inte är här, när vi inte pratar så
känner jag en saknad, en saknad
jag aldrig känt förr. Du har lärt mig att se,
något jag aldrig sett förut. Jag är inte perfekt,
jag kanske inte ens är rätt. Men det jag vill ha
sagt. Att ditt leende, hela du, ja du är en funnen skatt.
Som jag ska bevara tryggt inom mig. Jag vill och
önskar att du känner detsamma.
För vi två tillsammans,de kanske leder till något bra
en vacker dag. Du är min ängel.
Kom med mig så ska vi springa och dansa på ängen.
Jag vill va med dig, ingen annan så snälla,
låt mig få stanna.


Take me to happiness.

Man visste alltid vart man hade dig. Man visste alltid vart man
skulle gå om det var något problem då gick man till dig.
Du var den man kunde gråta tillsammans med.
Den man kunde lägga sitt huvud på axlen om man behövde det.
Men nu är du inte den du är. Du är en helt annan person.
Du hör knappt av dig längre.. Som du gjorde innan..
För innan ringde du minst 2 ggr i veckan för att höra hur det var..
Den trygghet som bara du och mamma kunde ge mig.. Men..
Nu är ju mamma borta.. Och du börjar med försvinna..
Så jag börjar känna mig så liten igen.. Börjar känna att jag är ensam..
Och obekväm.. Vart har du tagit i vägen? Säg mig det..
Vart tog min bästa vän ivägen.. ?
Visst du kanske inte heller mår så bra.. Men ja..
Skit samma.. Du får komma till mig om det är något ist..
För jag lägger ner det här.. Men jag älskar dig..
Ville bara att du ska veta hur jag känner.. Men.. ja..
De är ju som att prata till luft ibland..



Ingen rubrik

Jag vet inte vad det är men jag har kommit underfund med att..
Det är fan inte bara jag som har blivit konstig.. DU har blivit
sjukt jävla konstig.. Det är bara dem, dem , dem och dem..
Inte konstigt man försöker hålla sig undan så mkt som möjligt?
Jag hör inte hemma någonstans mer.. INTE ens hos dig..
Och då har de faktiskt gått långt.. DU vet inte hur jag mår
när jag kommer till dig.. DU vet inte vad jag känner och
jag tänker så fan inte heller säga de till dig. Men du börjar
sjunka rätt mkt i mina ögon.. DU säger att jag aldrig igen ska
säga att du har tid för mig.. Men ja bevisa de då..
För jag kan ju säga att jag får ingen respons iaf..
Men det är som vanligt.. DU kommer aldrig förstå mig..




Men visst ja, jag glömde.. jag är ju den egosistiska och själviska personen
som inte bryr sig om något mer än hon själv

RSS 2.0